Claes Låås långa resa till att hitta aikido

Det är brytpunkten mellan vinter och vår i Stockholm när Claes Låås, 66, tränar aikido med en grupp han har tillhört hos Stockholm Aikikai sedan 2019.

Ljuset bryter in i träningslokalen där ett 20-tal tränande, med olika livshistorier och på olika aikidonivåer, gör det de oftast gör: tränar och skrattar ihop.

– Numera har jag ingen större målsättning med träningen mer än att ha kul, må bra, hålla kroppen i trim och lära mig nya saker, ler Claes.

Annat var det förr. Claes Låås har både djup och bred kampsportsbakgrund som startade med jujutsu redan i slutet av -70-talet.

– Jag har hållit på med budo största delen av mitt liv. Jag började med jujutsu 1978. Jag höll på i ungefär ett år och graderade till oranget bälte. Efter det ville jag testa kung fu, så det blev det några år. 1984 hittade jag tillbaka till jujutsun och tränade hos Alvik Budokai, men vi blev av med lokalen och fick leta runt en del.

Var med och bildade Solna jujutsu

Det tog ett tag att hitta lokal, och planerna som smiddes var många och ibland lite, som han själv nämner det, ”vilda”.

– När vi väl fick en lokal, i Vasalundshallen, bildade vi Solna jujutsu. Faktum är att det står lite fel i historiepapprena, för vi bildades sent 1989, i december. Jag engagerade mig ganska mycket i föreningen och hjälpte till att bygga upp den. Men tillslut fick vi leta ny lokal igen och hamnade 1997 vid gamla Skatteverket i Solna. Men i den vevan funkade det inte för mig att köra på i samma tempo, jag hade tre grabbar och så. Det blev att klubbengagemanget fick mindre plats och familjelivet tog över.

Emellertid fortsatte träningen för Claes och några till vänner.

– Vi var ett par stycken som fortsatte träna på luncherna, och det höll vi igång med till runt 2014. Tyvärr höll inte det efter det så vi började fäktas lite, vi körde lite långsvärd, men det var svårt att få tid riktigt.

Hans gamla jujutsugäng träffades fortfarande en gång om året och åt middag ihop. Vännen Thomas från det gänget hade sedan många år hittat aikidon och undrade om inte Claes skulle följa med och träna någon gång.

Började träna 2019

2019 slutade Claes Låås arbeta. Då passade det väl för honom att följa med Thomas på en aikidoträning.

– Jag tyckte det var spännande och kul. Men så kom pandemin, så min första riktiga termin i aikidon blev hösten 2021.

Sedan dess har Claes tränat aikido.

– Jag tänkte först att en gång i veckan räcker för mig, men det blev ganska snabbt två. Numera kör jag tre gånger i veckan. Aikidon innehåller mycket balans och att vara i rätt position, det är inte lätt men jag gillar verkligen utmaningen. Det är kanonroligt. 

Du har ju provat på många olika kampsporter – vad var det som lockade dig till kampsporten från första början?

– Jag vet faktiskt inte. Min filosofi har varit att man tränar med kroppen, inte med en massa verktyg. Så då passade kampsporten bra. Sedan var det bra för att man blev mjuk i kroppen. Det har varit en bra träning som passade mig. Solna jujutsu var inriktat på självförsvar och det är heller inte fel att kunna lite sånt.

I och med att du har varit runt i olika kampsporter skulle man kunna ana att du dras till och är nyfiken på nya saker till personligheten – stämmer det in på dig?

– Ja, det kan man väl säga. Sedan tycker jag själv att det är kul att man börjar förstå hur vissa saker hänger ihop efter att ha tränat ett tag. Tar man Peter här till exempel (Spangfort, klubbledaren), han har sånt flyt och hamnar alltid i rätt position. Det kräver massor av års träning för det. För min del kan jag ibland undra hur han lyckas med det – det är häftigt med träningen.

Vad är det då som passar så bra med aikido för dig?

– Det finns ju inga bensvep, inga kast och så vidare. Fallen i aikido var en av mina stora utmaningar, jag var så van att bli slängd. Så jag siktade ju alltid framåt, men här ska du rakt ner istället.

Vad tar du sikte på framåt nu då, vad är nästa milstolpe för dig med aikidon?

– Om man pratar graderingar så har jag lagt det lite på is. Jag har lite problem med ett knä så tekniker på knä avstår jag ifrån. Jag tycker så här, jag har ju tagit svart bälte i jujutsun och det får lite räcka. Numera vill jag enbart träna för min hälsas skull. Så jag har ingen större målsättning mer än att jag har kul och att jag lär mig nya saker och träffar trevliga människor. Det är också det bästa med träningen, ha kul och att det är bra för kroppen.

Intervjun görs samtidigt som träningspasset rullar vidare. Claes har därför inte mer tid den här gången.

Träningen väntar. Igen.
Och den vill man ju sannerligen inte missa mer utav.