Torgeir Wendel hittade aikidon som 58-åring

Det är ånyo träningsdags för en pensionärsgrupp hos Stockholm Aikikai.

Gruppen tränar flera dagar i veckan mitt på dagarna. Det är divergerande kön och nivå på utövarna, men alltjämt ler dem och tränar ihop.

För 62-åringen Torgeir Wendel är träningen vital. Han eftersökte en kroppsträning när han gick ner i arbetstid och som 58-åring klev han in på aikidonmattan för första gången.

– Man tränar tillsammans oavsett nivå och det funkar, det funkar väldigt bra. Jag är rätt grön in i aikidon och tränar med folk som tränat i 60 år, och vi kan ändå ha kul ihop. Alla är inkluderande och välkomnande, vilket jag tror ingår i själva förhållningssättet till aikido. Jag är nykomlingen i det här gänget, jag är inte yngst, men ny in i idrotten – och känner aldrig att de håller på med grejer som jag inte fattar.

– Det var därför jag valde att börja träna aikido. Jag har varit med i tre-fyra år nu, och dessutom haft ett års uppehåll.

Tränar tre gånger i veckan

I början var det måndagsträningarna som lockade honom, men ganska raskt utökade han träningsdosen till ven onsdagar och fredagar.

– Jag tränade judo en gång i tiden, men då var jag inte ens tonåring. Sedan tränade jag karate när jag var i 18-årsåldern. Och det här var i Östersund. När jag sedan kände mig sugen att börja träna igen och jag började kolla runt såg jag att här tränar vi dagtid, det passar mig. Jag började här när jag var 58 och gick ner i arbetstid. Då passade dagsträningen på måndagar väldigt bra, sedan har det blivit mer och mer träningar.

Hur var det – att börja med en helt ny idrott när man är 58?

– Jag tror på idén om att sätta igång med grejer man inte kan, att lära mig nya saker intresserar mig. Min fru och dotter har tränat karate i många år och jag kikade lite på att ta upp det igen, men det kändes inte helt rätt för mig. Aikidon passade väl in. Jag var aldrig bekymrad över att komma och träna som helt nybörjare, jag tänkte att om det inte passar är det väl någon som säger till. Men det var tvärtom, jag har blivit väldigt varmt välkomnad.

Vad är din ambition med träningen?

– Egentligen inte mycket mer än att röra på kroppen, må bra och ha kul. Just det här som omfattar hela kroppen i träning var viktigt för mig. Sen förstår jag att man kan bli avskräckt att göra kullerbyttor och bli kastad, men jag har bara tyckt att det varit kul. Det är också en viktig social aspekt för mig, man har lärt känna många nya människor.