Djupt imponerande av Axling

Ja, jösses. De fyra VM-finalerna idag för svensk del bara forsade förbi. Det blev svidande förluster för Erica Björnestrand, Anna Strandberg och Angela Mamic, där den sistnämnde gjorde bäst ifrån sig av de tre.

Men det starkaste svenska guldkortet inför VM, när nu Sofia Olofsson och Bea Malecki inte var med, höll. Och som Patricia Axling har tagit sig an uppgiften, både med att vara en galjonsfigur för detta VM och landslaget, men också i ringen.

VM-finalen blev aldrig någon bra match direkt. Men det var sannerligen inte Axlings fel. Det var nog kanske så att verkligheten kom smygandes ju närmare matchstart vi kom för amerikanskan Erin Jimenez. Axlings höger kan vara upphov till djupa sömnsvårigheter för de som ska tvingas känna på den.

Så jag förstår att Jimenez inte ville ge svenskan utrymme. Jag förstår att hon blev desperat. Men en sak fattar jag inte. En ful företeelse som jag missade över streamen, men som Patricia berättade för mig. Två gånger BET amerikanskan Axling. Ni läste rätt, bet.
Det är under all kritik och fullständigt oförsvarbart, hur desperat och hårt pressad man än är.

Ifjol var Axling underdog i Jönköping när hon vann VM-guldet. Och även om hon var härligt bra även då tycker jag att det här guldet är än mer imponerande i sig. Att försvara en titel sägs vara bland det svåraste en idrottare kan göra.  Om jag räknat rätt bland alla svenska thaiboxningsguld på damsidan under 2010-talet, är det bara Elina Nilsson och Sofia Olofsson som tidigare lyckats med den bedriften.

Då förstår ni hur svårt det är, även om vissa inte haft möjlighet eller vilja att göra om Axlings, Olofssons och Nilssons bragder.

Det ska också påpekas, jag har haft mycket med Patricia att göra det här året. Och alltid har hon bemött mig med samma fina ton, med ett ständigt leende och med en fin energi. Ja, det är inte bara i ringen som jag har blivit glad över att se henne.

Och personligen, om än att mina emotioner ter sig ytterst arbiträra, är jag väldigt glad över att Patricia Axling en gång i tiden lämnade boxningen för att kliva in i lokalerna hos Odenplan Fightgym.

För även om Karin Boye en gång skrev, ”segern, segern är sällan sedd”, är den just i Patricias fall en allt mer frekvent gäst.
Och tre raka mästerskapssegrar (VM, EM, VM) är inget annat än djupt, djupt imponerande.