Foto: Hamid Ershad Sarabi

MMA, och kampsport, går INTE ut på att skada

Jag har noterat, med betoning i riktning gäspning och noterat, att DN hade en insändare igår, där skribenten hävdar att MMA och kampsporter inte har någon plats i ett civiliserat samhälle. Är ni inte redan uttråkade, så säg.

29 januari 2020  |  Jonathan Broberg

Är det något budo och kampsporter har lärt mig är det att idrotterna försöker se alla individer, och få dem att känna sig välkomna.

Utifrån det perspektivet ska man kanske vara försiktig med att raljera över folks syn på våra idrotter, eftersom vi gärna tar människors tycken till oss – också när de upprör.

Men nog trodde jag att vi hade kommit längre än den insändare DN har publicerat. Jag hävdar med bestämdhet att budo och kampsporter, MMA förstås inkluderat, har en viktig roll i dagens samhälle. Och jag ska försöka förklara så gott jag kan.

Min tolkning, efter dryga tio år i förbundet, är att budo och kampsport inte alls, inte i närheten, går ut på att skada varandra. Visst, stämningen mellan två dundertränade atleter kan ibland inför matcher piskas upp. Och någon enstaka gång under de här åren har jag upplevt att jag tycker att uppsnacket gått för långt.

Annars är sportsmannaanda, respekt för motståndare och domare och publik (ömsesidig sådan) det som jag skulle säga verkligen präglar idrotternas utsmyckning.

Man kan också ställa sig frågan vad som egentligen skulle hända om kampsporter verkligen förbjöds. Jag tror vi hade haft en drös människor i samhället som ändå hade kampsportat: antingen som en undergroundrörelse (och dit vill vi verkligen inte) eller så hade man sökt sig utomlands. Och man hade varit oförsäkrad. Tänk på de konsekvenserna det hade kunnat bli.
Dessutom, dagens samhälle behöver snarare få fart på befolkningens rörelse istället för att hitta förbud mot det. Och budo och kampsporter är förknippade med väldigt allsidig och god träning.

Vidare skulle jag tro att budo och kampsporter också är föredömen gällande viktiga ämnen som integration och jämställdhet. Det är vackert att konstatera att alla kan träna med varandra – oavsett ålder och kön.

Ja, visst, budo och kampsporter kan innebära skador. Under min tid på förbundet har statistiken för inrapporterade skador legat mellan 200-400 om året (åtminstone till 2016). Antalet huvudskador (där exempelvis tandskador och ögonbryn också ingår) har under den här perioden inte överstigit 100. Och då ska man komma ihåg att statistiken gäller samtliga våra 30 idrotter, fördelade på ungefär 50.000 medlemmar.

Skador förekommer alltså, tyvärr. Helst hade vi förstås inte velat ha en enda, men vi kan åtminstone konstatera att de inte verkar öka. Och det tror jag beror på den rigorösa säkerhetsapparat med bland annat en lag som kontrollerar kampsporten i vårt land, är en stor anledning till.

Så, ja, kampsport kan ibland vara farligt ur den aspekt att skador händer och det är något som man aldrig ska förringa. Men sett ovanifrån tror jag att budo och kampsport, även MMA, räddar betydligt fler liv än den tar.

Så vad är det då som gör att folk häver ur sig att kampsporter torde förbjudas?
Att det är nesligt att slåss?

Ja, jag kan då inte se det på så mycket annat vis.

Foto: Hamid Ershad Sarabi

Lämna en kommentar

Du måste varainloggad för att skriva en kommentar

2
8
10