Har slutat att bli upprörd

Nomineringarna till Idrottsgalan 2018 är klara. Juryn har gjort tummen ner för våra kampsportsstjärnor. Jag är besviken men långt ifrån förvånad. Kampsportare får ofta stå tillbaka i såna här sammanhang.

10 november 2017  |  Jonathan Broberg

Jag inser naturligtvis att det är oerhört svårt, för att inte säga omöjligt, att jämföra olika sporter. Men med tanke på de enorma framgångar som våra kampsportare har haft i år borde det ha blidkat juryn något.

Sarah Sjöström kommer naturligtvis att vinna kategorin Årets Kvinnliga Idrottare och det säger jag inget om. Simmar-Sarah är grym i bassängen och hon blev nyligen korad till Europas bästa kvinnliga idrottare – alla kategorier.

Sjöström är svensk idrotts klart lysande stjärna. Men jag hade verkligen unnat thaiboxarna Sofia Olofsson eller Patricia Axling att få bli nominerade till kategorin Årets Kvinnliga Idrottare. De har båda sopat rent i ringen i år på de stora internationella mästerskapen. De är båda starka profiler och förebilder.

Nu ska det erkännas att jag är part i målet, så till vida att jag rankar kampsportsframgångar oerhört högt, men det är inget jag skäms över.

De flesta sportredaktörerna hissar sina sporter när det kommer till såna här nomineringar. Jag läste en skidreporter som i en krönika rasade över att Charlotte Kalla inte blev nominerad. “Foppa” Forsberg tyckte att ett par svenska NHL-stjärnor borde prisas.

Jag har slutat bli upprörd när det kommer till den här typen av nomineringstävlingar. Av den enkla anledningen att det är omöjligt jämföra olika sporters prestationer. Men jag förbehåller mig rätten att visa engagemang. Jag har alltid gillat olika former av listor och omröstningar.

Som sportreporter för Kvällsposten och Expressen har jag haft förmånen att få rapportera om många sporter på idrottens träd.  Det har varit en bra medicin mot den enögdhet som råder på sina håll. Min beundran och respekt för alla elitidrottare är enorm. Jag vet vad en medaljhungrig kille och tjej får ”offra” i jakten på framgång, oavsett sport.

Våra duktiga kampsportare kan i alla fall glädja sig åt att ha en egen gala och där får verkligen kampsportarna all den uppmärksamhet de förtjänar. Sverige vann fyra guld och fyra brons vid thaiboxnings-EM i Paris och slutade femma i medlajligan. Ett tufft och samtidigt spännande jobb väntar onekligen den jury som ska leverera nomineringarna till Kampsportsgalan.

De stora tidningsdrakarna har blivit bättre på att skildra de svenska kampsportsframgångarna, men bäst följer man de blågula krigarnas äventyr på de internationella mästerskapen genom att läsa Budokampsport.se. Jag vill läsa om kampsport som skildras på ett proffsigt och kärleksfullt sätt.

När den här krönikan skrives är svensk kampsport uppe i runt 40 seniormedaljer på de internationella mästerskapen, EM och VM. En grym siffra som till och med borde imponera på den jury som kommer med nomineringarna till Idrottsgalan…

I fjol tog Peder Fredricson hem Jerringpriset som röstas fram av svenska folket. Det var inte alla som gnäggade glatt åt den vinnaren. Det hördes en hel del snack om röstkupp. Säga vad man vill om Idrottsgalan och resultaten där – folk engagerar sig och det är väl ett friskhetstecken.

”Röstkupper” tillhör så att säga pjäsen i såna här sammanhang och på den punkten är hästfolket oslagbara…

Lämna en kommentar

29
24
23