Svensk idrott mår förbaskat bra, som jag ser det

Svensk idrott mår, som jag ser det, förbaskat bra. Efter att ha kollat in Idrottsgalan konstaterar jag att det blågula idrottsträdet blir allt större och saftigare. En svenska, Sarah Sjöström, blev för övrigt vald till årets kvinnliga idrottare i Europa.

Allt var sannerligen inte bättre förr inom idrottens värld.  Under mina första år som grön sportjournalist, mitten på 70-talet, for jag Europa runt för att bevaka det svenska handbollslandslaget. För det mesta fick man skriva om hedersamma blågula förluster på 10-talet mål. Den dåvarande förbundskaptenen Bertil Andersén förkunnade att “Sverige kommer aldrig mer bli en stornation i handboll”. Det såg verkligen dystert ut vid den tidpunkten, men under hela 90-talet var det Sverige som dirigerade världshandbollen.

Efter några tuffa år på 2000-talet visar Sverige åter musklerna i handboll. Den blågula EM-insatsen i Kroatien var av det lysande slaget. Silvret hade i mina ögon guldkant.

Det är inte bara svensk handboll som tar för sig. Våra blågula kampsportare levererar på ett makalöst sätt.

Jag hyser en stor kärlek till en massa sporter. Fotboll, handboll, friidrott och inte minst boxning och kampsporter är ”mina sporter”. Jag fick upp ögonen för thaiboxningen under en resa till Hua Hin i Thailand för 20 år sen. Det sa klick direkt. Som reporter på Kvällsposten och Expressen drog jag ofta en lans för kampsporterna och då främst för thaiboxningen. Intresset från cheferna var väl inte jättestort, om man så säger. Betydligt lättare att få in kampsportsartiklar i tidningen var det under mina 12 år som sportchef, under en period då framför allt den kvinnliga thaiboxningen blommade ut rejält.

Inför VM i thaiboxningen 2011 intervjuade jag Sanja Trbojevic. Malmötjejen var verkligen ett oskrivet kort inför mästerskapet i Uzbekistan. Jag minns att jag sa till en redigerare som skulle ta hand om min artikel att ”pass upp, den här tjejen kan gå hela vägen”. Varför jag kände medaljdoften runt Sanja kan jag än i dag inte förklara. Möjligen fascinerades jag av hennes spetsiga och roliga kommentarer.

Sanja vann VM-guld och jag kände mig lite som en thaiboxningsexpert. Numera är Sanja Trbojevic en av tränarna bakom superlöftet Josefine Lindgren-Knutsson.

Sen några år tillbaka har thaiboxningen världsstjärnor som Patricia Axling och Sofia Olofsson. Den sistnämnda tjejen var för övrigt kandidat till Jerringpriset och det säger något om hennes status i idrotts-Sverige.

I maj stundar VM-thaiboxning i Mexiko och den svenska truppen lär komma hem med åtskilliga medaljer.
En sport med lyskraftiga stjärnor skapar för det mesta även en bredd.  Klubbar som sysslar med kampsport lockar allt fler, inte minst tjejer och det gläder mig något enormt.

Xxx

Februari har gjort sitt intåg. Det är en månad som kommer tillgodose mitt sportintresse i allra högsta grad. SM i thaiboxning  avgörs i Lomma utanför Malmö  och det är ett mästerskap jag inte vill missa. Östersunds Europa League-äventyr är en annan höjdare under den här vintermånaden. Normalt ska fotbollssagan Östersund få ett slut mot Arsenal, men osvuret är bäst. Ett vintrigt underlag är Östersunds bästa vapen mot PL-laget. Och så bjuds det på OS i Sydkorea, något som bör kittla alla de som har valla bakom öronen.

xxx

Mitt eget idrottande sköter jag med skivstång och hantlar på Formtoppen i Höllviken. Ett gym som har drygt 7.000 medlemmar. Ung som gammal sliter och svettas där, från tidig morgon till sen kväll.

Som jag skrev i ingressen: svensk idrott mår förbaskat bra och då tänker jag inte bara på elitverksamheten.