Foto: Hamid Ershad Sarabi

Inte sett Mamic bättre

Pang. Pang. Pang. Eller om man så vill: en klassisk överkörning. Jag finner ingen annan mer passande beskrivning om den finalseger Angela Mamic just tog i EM i thaiboxning. Jag ryser.

6 juli 2018  |  Jonathan Broberg

I EM-finalen i Paris förra hösten (då det egentligen var sommarvärme fortfarande i den franska huvudstaden) vann äntligen Angela Mamic ett stort internationellt mästerskapsguld.

Jag hade sett henne göra fina mästerskap innan dess: som debutant i Jönköpings-VM som slutade med silver, och som under EM i split som även det slutade med silver. I Paris, inför sina föräldrars ögon, kom äntligen fullträffen.

I dag i Prag försvarade hon titeln. Liksom i fjol var det ryskan Ovchinnik som stod för motståndet, men hon fick det så tufft, så tufft. Det var nästan synd om den tappra ryskan.

Redan direkt i matchen gick Mamic rakt på, rakt fram och satte hårda och många tekniker. Vänstern öppnade ofta ryskans guard som sedan inte kunde freda sig från efterkommande kanonader. Två ryska räkningar blev det i första ronden och med 14 sekunder kvar av densamma bröt domaren tillställningen.

Angela Mamic är en produkt av hårt slit. Även i dagens final var hon betydligt kortare än sitt motstånd, hon är ofta det – kortare. Men Mamic har lärt sig att utnyttja sin speed och sin framfusighet på ett ytterst imponerande sätt. Det i kombination med ett alldeles enastående rörelsemönster och kvicka fötter (och så klart hårdare tekniker nu än förr) har gjort henne till Europas bästa 71-kilosfighter i amatördelen just nu. Jag har aldrig sett henne bättre än så här.

Och jag ryser när jag tänker på det.

Den till EM rejält bantade svenska truppen, åtta tävlande, reser alltså hem från Prag med fem medaljer. Fyra brons och så Mamics guld. Det är också imponerande med tanke på att så många tunga profiler saknades under det här mästerskapet, och det accentuerar det jag förr har sagt: svensk thaiboxning har ingen gyllene generation – svensk thaiboxning är för tillfället bara gyllene i sig.

Och en sak till. Få kan se så glada ut som Mamic efter framgångar, leendet skulle kunna lysa upp också de mörkaste platser. Jag blir helt enkelt lycklig när Mamic är det, på något underligt vis.
Nu firar vi helg tycker jag.

Foto: Hamid Ershad Sarabi

Lämna en kommentar

30
19
26