Den här UFC-kvällen kommer jag att minnas livet ut

Det har blivit en sådan kväll när jag bara skriver och skriver och skriver, men inte helt får till det jag vill förmedla.

Jag har skrivit om inledningen på denna krönika 13 gånger nu. Och ingen av mina tilltänkta inledningar kan med rättvisa beskriva de känslosvall, och det fantastiska ögonblick Alexander Gustafsson bjöd oss Globenbesökare på.

Och månne är det så det blir när många olika emotioner trippar förbi. Det var en otrolig match han bjöd oss på, The Mauler. En av de bästa jag har sett honom göra.

Han mötte Teixeira med mycket rörlighet, snabba kontringar och tunga, långa högerprojektiler från distans. Egentligen satt vi bara och väntade på ett avslut som kändes ofrånkomligt. Men Glover Teixeira är ingen vanlig motståndare.

Sällan har jag sett någon vara så illa ute så många gånger och ändå reda upp det. Det gick så långt att mitt i en Gustafsson-press utbrast en i publiken bakom mig ”men kan mannen inte ge upp någon gång”.

Men i mitten av den femte och sista ronden kunde tillslut inte ens Teixeira stå emot längre. Gustafsson öppnade hans guard, hittade in med en vänster och en höger… och en höger till. Finito.

Globen jublade som om den höll på att lossna från marken och bjöds på ännu ett känslosamt ögonblick.

Gustafsson kallade upp sin Moa i buren, föll ner på knä och friade.
Det kändes som det perfekta slutet på en väldigt speciell kväll, som återigen tillhörde en väldigt speciell idrottare.

Jag har haft förmånen att jobba en del med Gustafsson. Och genom alla år har han förblivit en oerhört ödmjuk och trevlig och jordnära kille.

Jag är så glad för hans skull.
Alex är värd allt gott.

—

I skymundan av det makalösa slutet på kvällen kan jag inte låta bli att känna med Reza Madadi. En fantastisk idrottare som var värd ett bättre avslut på sin minst sagt färgsprakande karriär, om detta nu var hans sista framträdande.

Madadi gjorde egentligen en perfekt match. Han var så där ettrig, så där störig och jobbig att möta som när han var som allra bäst. Han förlorade på delat domslut i en jämn match där jag hade Reza som segrare innan domslutet förkunnades.

Det var inte det här slutet vi ville se. Men så är också idrotten.
Alla stunder är inte lyckliga, alla världens tårar faller inte av godo.
Även om nu kvällens sista tår ändå var godartad.

Det blev en snöplig förlust också för Nico Musoke och Oliver Enkamp gjorde förvisso en bra match, men förlorade ändock. Men Jack Hermansson vann stilfullt på TKO i den första ronden.

Men kvällen, denna underbara tidiga sommarnatt i Stockholm, tillhörde ändå Alexander Gustafsson och hans Moa.

Foto: Hamid Ershad Sarabi