I hängmattan med PO Lindvall

Solen och värmen har varit en påtaglig sommarfaktor över huvudstaden. Människor vallfärdar till badplatser, men den här dagen i Hammarby sjöstad är det förhållandevis folktomt.

Det lilla kafét vid bryggan, som ofta är fullt, är endast besökt av en person – Po Lindvall.

Den inledande frågan (vem är du), och svaret på den från Lindvall, ger en fingervisning om hur denna intervju ter sig.
– Den frågan ställde en gång en person till mig, och upprepade den sedan ett antal gånger, och varje gång kom svaret kanske närmare en kärna. Möjligen. Nu minns jag inte alls vad jag svarade den gången…

Lindvall ler lite finurligt. Andas in under tystnad och fortsätter.
– Det är en intressant fråga, för man kan ju svara enkelt med en titel. Och där är jag ledarskapscoach och ledarskapstränare. Jag jobbar även med mental träning och prestationspsykologi. Återigen med fighters, vilket jag inte gjorde på ett tag, men har hittat tillbaka dit de senaste tio åren.
– Jag har jobbat delvis för boxningsförbundet mellan 2007 till 2017, och även med MMA-landslaget på senare år. Från början jobbade vi med hela gänget, även coacherna och även individuellt med en del, som inför EM i våras exempelvis.

Lindvall minns mycket väl hur hans kampsportskapitel inleddes.
– Som ung tonåring läste jag mycket om bushido och zenbuddhism. Och vi hade en idrottsdag i skolan där vi fick testa judo och jujutsu, och sedan den dagen blev jag fast och började direkt träna fem-sju pass i veckan. När jag var 17 år var jag instruktör inom Budokwai Ju-Jutsu.

I de högre tonåren hade kampsporten sannerligen klamrat sig fast hos Po. Han flyttade till Japan för att lära sig mer.
– Jag tog mig till Kagoshima i södra Japan, till Shorinji-Ryu Renskinkans huvudkvarter, en stil som togs till Sverige i slutet på 60-talet av min första Karatetränare Zsolt Györbiro. När jag började undervisa i Japan utan att kunna språket tillräckligt, kände jag att det var dags att åka hem och starta min första klubb som 21-åring. Sammanlagt tillbringade jag ett och ett halvt år i Japan och ställde upp i tre öppna japanska mästerskap.

Hur var det att hålla på med kampsporter i Sverige då?
– Redan på 50-talet kom jujutsu till Sverige via Viking Cronholm, vars sonson jag har haft som elev faktiskt. Det fanns ju väldigt få kampsportsklubbar på 60-talet, få stilar. Men på 70-talet ökade det drastiskt och redan i mitten på 70-talet tog Christer Bergenhall thaiboxningen till Sverige. Och det hände en hel del runt den tiden. Det kom mycket filmer som skapade intresse för de japanska kampskolorna, sedan kom ett gäng kung fu-filmer, vilket gjorde att många fick upp ögonen för det. Men det fanns bara en thaiboxningsklubb i Stockholm och en Kick-Thaiboxningsklubb i Malmö i slutet på 70-talet, så när vi gick över till thaiboxning 1980 blev vi den andra i Stockholm. Nu finns det ju väldigt många fler kampsportsklubbar, massa stilar och förbunden har växt mycket.

Lindvalls hunger för att hela tiden lära sig mer från många stilar satte en tonalitet också i thaiboxningsträningen på klubben.
– Någonstans för mig handlar det om att renodla – vad fungerar och vad fungerar inte. Det finns mycket myter inom kampsporter, för mig handlar det om att plocka ut vad som fungerar i ringen helt enkelt. Det är inte så enkelt att man kan hämta kunskap bara från en källa, det finns inte ett svar, inte en sanning, oavsett område.
– Många åker till Thailand för att träna i någon turistort. Lycka till, säger jag. Jo jag gjorde det misstaget också, men det var på några av de bästa kamperna i Bangkok och även på Sityodtong i djungeln i närheten av Pattaya som jag lärde mig mest. Men framför allt genom att detaljstudera de bästa utövarna och analysera deras teknik.

PO tog även inspiration från sin gamla karatestil, som hade införlivat rörelsemönster från aikidon i karaten, samt från proffsboxning och kickboxning.
– Jag såg möjligheterna i de mer cirkulära aikido inspirerade rörelserna i min gamla karatestil som jag förde in i vår thaiboxningsträning, även om vi var tvungna att ändra balansen fullständigt för att få någon kraft. Men det räckte inte bara med det, utan jag tog mycket inspiration ifrån boxningen för att rätta till balansen och utveckla slagtekniken. Vi tränade mycket med ett av de få svenska proffsen under den tiden, Thomas Blidh. Han var tungviktare, men lätt på steget och med en skön teknik och rörlighet. Jag lärde mig mycket av honom.
– Jag såg också Master Sken från Manchester under EM i kickboxning i London 1980, han hade en rundspark av guds nåde, så jag tog kontakt med honom och undrade när vi kunde träna – vi har haft kontakt sedan dess.
Under åren 83-84 hann jag även träna med Benny ”The Jet” Urquidez i LA och en annan mycket duktig fighter på Nya Zeeland. Han kom från Kyokushin men sadlat om till Shidokan, en utbrytning från Kyokushin. Och jag hann tävla i Tokyo på en gala arrangerad av Shidokan, som införlivat kickboxning eller egentligen thaiboxning, eftersom vi tävlade under professionella thaiboxningsregler.

– Att lära sig bli bra i kampsporter tror jag kräver att man gräver kunskap från flera olika källor och tar med sig det som passar just för din stil, din klubb eller ditt tävlande.

Slagskeppet, hur var de första åren där?
– Det var en ominlärning. Det kände jag i kroppen, det var ju helt nya muskler som var tvungna att arbeta. Det tog ju sin tid att lära sig det. Egentligen tog det kanske lite för lång tid. För under 80-talet var vi tvåa mest hela tiden, vi vann fan ingenting.
– Men någon gång under andra halvan av -80-talet råkade jag på en liten annons, en utbildning om idrottspsykologi och mental träning. Jag vet inte hur jag kunde hitta den, för stor var den inte. Men för mig stack den ut, tydligt. Så jag började studera. Men det tog till början på 90-talet innan jag riktigt insåg hur jag skulle kunna använda det. Men när vi fick de mentala bitarna på plats så vann vi både det ena och det andra.

Det blev SM-, NM-, EM- och VM-segrar för klubben och det var framförallt två stjärnor som tydligt stack ut – Jörgen Kruth och Martin Holm.
– Martin slog igenom redan som 17-åring på senior-EM i Helsingfors -94. I första matchen i första ronden mötte han en öststatare, som slog honom till golvet. Martin låg på rygg och tittade mot mig, och jag sade att han kunde ligga kvar där om det inte kändes okej. Vid åtta i räkningen reste sig Martin tog över matchen och vann. I den andra matchen vann han på teknisk knock och i finalen skulle han möta en ryss, som då hade ett brutet finger och inte ville vara med. Så där och då tog Martin sin första titel, han hann med ett antal till under 90-talet.
– Jörgen ’slog igenom’ -96 med sitt första VM-guld, men redan -95 hade han tagit med sig silverpengen hem och lärdomar om att han hade potentialen att gå hela vägen. Vilket han som sagt gjorde året efter, men har repeterade det igen -97, för att sedan även ta hem ett kick-boxing guld -98. Resten är historia och det är få om några andra svenskar som har upprepat framgångar på den nivån under ett flertal år.

Är dom de största talangerna du har sett?
– Jag tycker i och för sig att begreppet talang är fullständigt missbrukat. Vad talang egentligen är, kan man undra.
– Tittar vi på forskningen så tar det ungefär 10 000 timmar, ungefär tio år, att nå sin potential. Och för att nå dit behöver man troligen ha självdisciplin och tålamod mer än något annat. Det kan vara de viktigaste talangerna.

Martin Holm och Jörgen Kruth vann båda stora titlar, de flesta stora titlarna i thai- och kickboxning för Slagskeppet på 90-talet, och de blev senare världsstjärnor. Lindvall berättar att han och Jörgen Kruth håller på att skriva en bok om ”VM-resan”. Boken består av intervjuer och inlägg från Jörgen, men också intervjuer med Martin Holm. Intervjuer som Lindvall gjorde med Holm i slutet 90-talet och som tidigare inte publicerats.
– I de här intervjuerna framkommer något väldigt intressant. Det var tydligt hur mycket teknik både Jörgen och Martin tänkte. Hela tiden. Och taktik. Och att de tränade mentala delar, delvis eftersom vi i klubben drev de bitarna, men speciellt med inriktning på deras egna processmål. De lade ner väldigt mycket tid på att tänka hur de skulle göra i vissa situationer, hur tekniker skulle finslipas och även utvecklas.

För Martin Holm tog livet tyvärr ett tvärt slut.
Po Lindvall tystnar ett tag när ämnet kommer på tal. Ögonen fuktas. Den sommarvärme som omger vackra Hammarby sjöstad denna dag känns isande kall. Rösten spricker ibland. Holms öde har förstås satt sig djupt, djupt in i Lindvall.
– Det finns en anledning till att det tog fem år innan jag tog initiativet till att grunda Martin Holms minne på femårsdagen av hans bortgång. Det var egentligen runt den tiden jag först kunde prata vettigt om det. Det var otroligt tungt och sorgligt.
– Martin Holms minne handlar om att hedra Martin, dels som den exceptionellt duktiga fajter han var och den ödmjuka och sköna personlighet han hade, som också speglade av sig i hans agerande i ringen.
– Det här är saker som jag tror att andra fighters kan lära sig av, och som vi sett flera exempel på att de också gjort och uttryckt. Däri ligger själva motiveringen till utmärkelsen. Vi tycker att en utmärkelse ska spegla det som speglade Martin, nämligen teknisk färdighet, en lugn fokuserad mentalitet och tajming.

Svenska kampsportare har på senare år nått enorma framgångar.
– Nu är jag forskare, så jag kan inte påstå att jag egentligen vet något om vad som ligger bakom framgångarna eftersom jag inte undersökt det djupare. Däremot finns det några faktorer som skulle vara intressanta att kika närmare på. Exempel på det är: vad ligger bakom tjejernas framgångar inom Thaiboxningen, är det så enkelt att fler och fler tjejer söker sig till kampsporter? Eller är det mer en fråga om att fler tjejer satsar mer ambitiöst på att tävla än tidigare? Eller är det något annat, här finns det något att gräva lite extra i.
– Kikar man på MMA-landslaget så har svenska landslaget varit världens bästa landslag i flera år nu och både killar och tjejer har stora framgångar inom MMA, både proffs och amatörer. Vad ligger bakom dessa framgångar? Förutom att jag vet att fajters, ledare och coacher gör ett dunderjobb i amatörlandslaget, vad mer ligger bakom framgångarna som lag och individuellt?

Lindvall grundar sin ledarskapscoaching inom näringsliv och idrotten på forskning inom ledarskap, coaching och även prestationspsykologi, mental tuffhetsträning och kognitiv beteendevetenskap. De senare ämnen som även ligger till grund för det arbete Lindvall gjort som mental coach med ett antal landslag som MMA-landslaget och med individuella idrottare inom allt från MMA, boxning, brottning, triathlon, ridning, freestyleskidåkning, fotboll, hockey och givetvis även inom kick- och thaiboxning.
– På samhällsnivå är det så att fler och fler unga människor i Sverige mår dåligt. Och givetvis hittar vi de här människorna inom kampsporten och idrotten i stort också. Den mentala coachingen har förändrats kraftigt i Sverige på senare tid, skulle jag säga. Att verka som mental coach inom idrotten kräver allt mer utbildning, exempelvis vill RF att mentala coacher idag även ska ha utbildning inom KBT.

Det här något vi också uppmärksammar inom Martin Holms minne, vi försöker förebygga och stödjer ibland individer med mental ohälsa genom samarbete med KBT-terapeuter.
– RF:s ökade krav bidrar och genom Martin Holms minne försöker vi också öka synligheten för de mentala bitarna, med förhoppningen att de här frågorna har tas upp mer och mer.
– Det är en intressant väg som den mentala coachingen har tagit och jag tror att det fortfarande finns massor att göra här, som också påverkar vad tränare och ledare inom idrotten behöver kunna mer om, för idrotten i stort och för kampsporten

Text och foto: Jonathan Broberg