Frank Andersson var större än sin sport

Det lär dröja några veckor innan alla pusselbitar är på plats, så vi kan räkna med ytterligare verbala smockor. De stora förlorarna är väljarna som fått lyssna på allt dravel från politikerna. Idrotten är Sveriges största folkrörelse. Idrottens villkor borde stå högt på politikernas lista av vallöfte. Men icke. Faktum är att jag inte har hört en enda politiker som dragit en lans för idrotten, trots vetskapen om vad idrotten betyder för samhället.

För att få till ett rejält reningsbad efter det prövande valsnacket har jag grottat ner mig i kampsportsläsning på sociala medier. Jag har tagit del av det goda livet, om våra kampsportares äventyr framöver och då tänker jag inte bara på stjärnorna och de stora fighterna. Kampsport är så mycket mer än själva elitdelen.

Varje höst öppnas dörrarna för nya kampsportssugna killar och tjejer och jag hoppas att klubbarna har möjligheter att ta emot alla som vill prova på kampsporterna.Svensk thaiboxning har de senaste åren haft makalösa framgångar, framför allt på den kvinnliga sidan och medaljskörden på de stora mästerskapen borde vara ett perfekt rekryteringsmedel.

Som sportjournalist har jag haft den stora förmånen att bevaka mycket på kampsportsträdet. När jag började på Kvällsposten, 1981, fick jag direkt besked om att brottning och boxning var två sporter som jag skulle bevaka. Brottning var på den tiden en prioriterad sport, detta på grund av Frank Andersson.  Jag upplevde grymt stora ögonblick under åren jag skrev om Frank Andersson, därför kom hans död den 9 september som en chock för mig. Det gör alltid ont inom mig när gamla idrottshjältar hastigt lämnar oss.

Frank Andersson var större än sin sport. 

Under åren med Frank Andersson var brottningen ett självspelande piano. På de stora mästerskapen var vi oftast ett 10-tal utsända reportrar som följde tävlingarna. Sen flera år tillbaka för brottningen en undanskymd tillvaro i massmedia. Den gamla svenska olympiska paradgrenen saknar helt enkelt en fixstjärna.

När jag tillträdde posten som sportchef på Kvällsposten/Expressen kunde jag bestämma om materialet i tidningen. Det gjorde att jag skrev en hel del om thaiboxning, en sport som tidigare hade haft svårt att ta plats i tidningarna. Jag fick en enorm respons på mina kampsportsartiklar, något som givetvis kändes oerhört glädjande.

Numera är internet och sociala medier en maktfaktor.
Våra kampsportare behöver inte längre krusa redaktörerna på tidningarna. Framför allt har vi Budokampsport.se, förbundets sajt som bjuder på ett brett och proffsigt utbud.
Jag följer dagligen en massa förbundssajter och jag kan direkt fastslå att Budokampsport är överlägsen etta. Det är inget fjäsk för Jonathan Broberg och hans medarbetare på kansliet, det är dagens sanning.

Jag ska också nämna Bernt Lagergrens fantastiska jobb på SvT. Bernt är en kampsportsälskare. Hans reportage är i världsklass.  SvT-sporten bjuder inte bara på fotboll och hockey. SvT har ett otroligt brett och spännande utbud.