TV-kommentator och dess experter ska vägleda med fakta

Jag älskar att se våra fighters vinna medaljer och mästarbälten.
Men det stör mig så otroligt mycket när jag ser och hör upphetsade kommentatorer leverera rena felaktigheter i TV, i ivern att stötta en blågul idrottare.
Senast jag reagerade var när proffsboxaren Erik Skoglund mötte Callum Smith i Liverpool i den prestigefyllda turneringen World Boxing Super Series.
Det är en sak att heja-heja-snacket kommer fram före fighten – men under själva matchen vill jag inte höra en massa nonsens. Då vill jag ha ren fakta.

Jag såg med egna ögon att nämnda fight var superjämn, men när Viasats expert, proffsboxaren Anthony Yigit, snackade handlade det bara om hur pass överlägsen Skoglund var.
Efter matchen, när poängdomarna hade sagt sitt med en klar 3-0-seger till britten, exploderade Viasat-experten och vrålade om ”skandal”. Han fick medhåll av de andra experterna i kanalen.
Yigit är en fantastisk fighter, en fin ambassadör för boxningen och den 30 september ska han försöka försvara sin EM-titel i Solna. Jag önskar honom all lycka till i ringen men om han ska fortsätta som expertkommentator i TV får han sansa sig.

Jag kräver att en expertkommentator ska vara ärlig. Jag kräver att få höra sanningsord, inget konstruerat hyllningsreferat till en stallkompis.
Yigit är inte ensam hejaklacksledare i TV-sändningarna. Jag har hört samma prövande tugg när det gäller en del UFC-fighter, då en svensk varit inblandad.
Jag vill att en TV-kommentator och dess experter ska vägleda mig med fakta. Före, under och efter en match. Jag vill höra sånt som jag själv inte känner till. Jag vill verkligen höra en experts ärliga ord om fighten.

Fighterfansen är kunniga, de kan man med egna ögon se vad som händer i ring och bur. Fighterfansen blir förbannade när de lotsas genom sändningar av rena hejaklacksfasoner.
Som sportjournalist fick jag det i tutat i mig från början att man ska vara påläst och saklig vid skildringar av en match.
Som tidningsman har man oftast tid att lugna ner de allra hetaste känslorna innan man sätter orden på pränt. I direktsändning i radio och TV vill det till att känslorna är under kontroll från start.
Jag har genom åren skaffat mig otroligt många vänner inom kampsportvärlden. Jag har alltid strävat efter att vara ärlig i min bevakning och jag är övertygad om att det är något som vinner i längden.

Erik Skoglund, hans pappa och tränare Johan var för övrigt de lugnaste personerna efter fighten i Liverpool. De var besvikna men kom inte med några prövande bortförklaringar.
En del idrottare har genom åren fått utstå besk kritik i radio och TV. Den allra värsta råsopen levererade legendaren Lennart Hyland i ett referat från OS-boxningarna 1952. Ingemar Johansson diskades i OS-finalen mot amerikanen Ed Sanders. Hyland rasade i sitt radioreferat. Han tyckte att Ingo hade gjort en ynklig prestation. Hyland sa också att han skämdes över att vara svensk. Hyland fick sannerligen äta upp sina ord eftersom Ingo blev världsmästare i tungvikt sju år senare. Även i tidningarna blev Ingemar Johansson hånad efter diskningen och en av Sveriges främsta krönikörer kallade Ingo för ”riddare av harhjärtat”.

Gårdagens sportjournalistik var många gånger rätt så brutal. Den sortens kommenterande vill jag sannerligen inte ha tillbaka.
Boxning och MMA kan inte klaga på utrymmet när det gäller TV-sända fighter, då tack vare Viasat.

SvT får inte sända professionell kampsport direkt och det är synd eftersom kanalen är Sveriges största och SvT har duktiga journalister med kärlek för kampsport. Otaliga är de inslag i SvT signerade Bernt Lagergren som glatt mig. SvT-sporten skildrar inte bara boxning och MMA utan ger även de mindre kampsporterna stort utrymme. Tror nog vi kan räkna med ett och annat inslag i statstelevisionen när det gäller EM i thaiboxning i oktober. Sverige är en stormakt, framför allt på den kvinnliga sidan, när det gäller thaiboxning och det har uppmärksammats rejält av SvT-sporten. Tycker man redan kunna känna doften av ett blågult medaljregn i Paris…