Solen skiner, värmen hägrar, alla semesterfirare är lyckliga. Det kan inte bli bättre. Men så, mitt i den fina, ljusa bilden av fulla badstränder och överbelamrade campingplatser rullar UFC in ett svart moln över Sverige: Vår störste MMA-stjärna hittills kan inte gå den länge efterlängtade titelmatchen i höst.
Det är med tungt hjärta jag läser nyheten om att Alexander Gustafsson drabbats av en skada och tvingas ställa in sin titelmatch och revansch mot Jon Jones i september. Det som skulle bli mitt ljus i höstmörkret, och var det enda sportevenemanget jag riktigt såg fram emot för tillfället, är nu plötsligt borta. Jag tror att det är många med mig som känner så.
För många år sedan stannade vårt land när Stenmark åkte skidor. Om man blickar ännu längre tillbaka, kanske en del fortfarande kommer ihåg Ingemar Johanssons legendariska boxningsmatch under femtiotalet. Jag har hört att det också var lite av samma känsla när Sverige var med i fotbolls-VM 1994, även om jag själv är för ung för att minnas de sakerna.
Förmodligen hade min generation också kunnat få uppleva den typen av stordåd riktigt snart, om allt hade gått enligt planerna.
Men, det finns trots allt ljus i mörkret. Sannolikheten att Gustafsson ska få en ny chans när han återhämtat sig är förmodligen ganska stor. Dessutom är jag en av dem, som envist tror att motgångar gör en starkare fastän det känns tungt just när de inträffar. Därför är jag övertygad om att Alexander är ännu starkare och ännu bättre när han kommer tillbaka.
Jag känner mig också ytterst trygg i att se att Sverige har en hel drös av andra duktiga MMA-utövare som ännu bara börjat sina karriärer. De har alla en ljus tid framför sig.
För trots att vi alla råkar ut för ett och annat bakslag ibland, så är svensk MMA på väg framåt. Bara framåt.
Text och foto: Eva Hedman
