Vi går en stor kampsportshelg till mötes. Och nu, när det känns som om det mesta i livet är lite motigt när det skulle vara precis tvärtom, så är det nog just vad jag behöver. Något att se fram emot. Något utöver den trista vardagen.
Den här hösten skulle bli annorlunda. Lite ljusare och bättre än andra höstar. Det var nu som saker och ting skulle börja ordna upp sig (och faktiskt var på väg att göra det också) och livet skulle bli mer stabilt. Självklart gick en del saker otroligt snett på vägen, men det hoppar jag över här. Det är ändå ingen intressant läsning.
Som tur är finns det ljusglimtar i höstdeppigheten.
Idag avslutades till exempel junior-VM i thaiboxning som pågått i några dagar. Hur det gått för våra unga atleter vet jag inte än, men jag ser fram emot en rapport när de kommer hem till Sverige igen. För några av dem var det första deltagandet i ett internationellt mästerskap, vilket i sig är en vinst.
Imorgon går SM i HEMA av stapeln, för andra gången någonsin, och matcherna fortsätter hela helgen. För några av våra idrotter är ett svenskt mästerskap något man går igenom i jakten på större fiskar. Men för HEMA och för svensk kampsport generellt är det ett stort framsteg. Det är ytterligare en av våra sporter som på riktigt håller på att etablera sig och bli accepterad av en bredare skara.
Även inom MMA:n händer det saker den här helgen. Vårt svenska amatörlandslag befinner sig just nu i Johannesburg för att delta i All African Open, som är en stor internationell tävling.
På proffssidan går UFC Fight Night i Hamburg på lördag, och där fightas både Ilir Latifi, Alexander Gustafsson och Jack Hermansson. Ett brett svenskt startfält med andra ord.
Både Alex och Ilir har goda skäl att kämpa sig till vinst; Latifi för att han befinner sig i en uppåtgående spiral som det vore synd att bryta och Gustafsson som gör lite av en comeback efter en skada och ett par oturliga förluster. Att se hur Hermansson under UFC – debuten tar sig an sitt motstånd blir också spännande.
Så sist, men absolut inte minst för mig, ska en av mina bästa vänner ge sig på att ta sin första svartbältesgrad. Att ta shodan i aikido utlöser inga applåder från den stora massan, leder inte till några rubriker i media… Men för den enskilda individen och för alla som hjälpt personen framåt i sin strävan är det en stor sak, även om de flesta jag känner aldrig skulle erkänna det.
Avslutningsvis vill jag önska alla som tränar hårt, tävlar och graderar i helgen och resten av hösten ett stort lycka till. Förväntan om era framgångar är just nu det som lyser upp min tillvaro.
Eva Hedman
