Jag missar aldrig Mästarnas mästare

Jag kan inte påstå att jag har någon större aptit på TV-utbudet. Det är för mycket trash i rutan.
Men jag kollar sport och nyhetssändningarna och missar aldrig Mästarnas Mästare.

11 april 2018  |  Kent Hansson

SvT har hittat helt rätt i tonen med MM. Programledaren Micke Leijnegard gör ett superjobb. Han låter idrottsstjärnorna stå i centrum.
Jag älskar att se de stora idrottsögonblicken och Mästarnas Mästare bjuder på oförglömliga tillbakablickar i idrottens värld.

Senast fick jag återuppleva brottaren Tomas Johanssons bragd vid VM i Budapest 1986. Jag minns mästerskapet som det var i går. Johansson kom till den ungerska huvudstaden med en tung ryggsäck. 1984 hade han blivit fråntagen sin OS-silvermedalj, detta sedan han hade åkt fast för användande av anabola steroider.

Tungviktsbrottaren kom igen på den stora mattan knappt två år senare. Han blev världsmästare efter en rysare mot sovjeten Vladimir Grigorijev.
Tomas Johansson blev Bragdmedaljör 1986. Många har genom åren frågat mig hur det kunde ske att en dopingfälld idrottare blev tilldelad Sveriges förnämsta pris.

Kanske var det så enkelt som att svenska folket och den jury som utsåg Bragdmedaljören såg mellan fingrarna när det gällde Tomas Johansson synder.
Tomas Johansson framstod som en snäll och trygg norrländsk nallebjörn, inte som en simpel fuskare.

Jag har alltid stått på barrikaderna i kampen mot dopingeländet och jag har skrivit en och annan krönika i ämnet. Men jag kan heller inte minnas att jag kritiserade valet av Bragdmedaljör 1986. Johanssons VM-triumf gick hem i stugorna.

Livet är alla gånger inte rättvist. En del idrottshjältar faller tyngre än andra. Ludmila Engqvist fick aldrig syndernas förlåtelse och kanske var det hennes höga svansföring som bidrog till att folkdomstolen var extra hård mot henne.

Mästarna Mästare har bra spridning på idrotter. Men om jag ska klaga får det bli att det gott kunde varit lite fler kampsportare representerade. Boxningen och brottningen kan inte klaga men det finns så många fler idrotter på kampsportsträdet. Rent spontant tänker jag på thaiboxaren Johanna Rydberg som nu har checkat ut från elitidrotten. Johanna bjöd oss under många år på fina fighter i ringen. MM-redaktionen kan kontakta Jonathan Broberg så får ni en diger lista på intressanta f.d kampsportshjältar.

Mästarnas Mästare bjuder oss tittare på idrottsresor tillbaka i tiden. Tjejerna och killarna som är med i programmen är första klassens ambassadörer för svensk idrott.

En idrottens ambassadör kan man knappast beskylla MMA-krigaren Conor McGregor för att vara. Mannen har i stället gett supertönten ett ansikte. Attacken mot fighterbussen i New York kommer stå McGregor dyrt och det talas om att han riskerar ett 11-årigt fängelsestraff.

Mc Gregor är svinrik. Fighten mot Floyd Mayweather inbringade honom 100 miljoner dollar, men pengarna har stigit honom åt huvudet.

McGregor skulle kunna vara en hyllad superstar. Den störste i UFC. I stället har han blivit en tragisk figur.

Om vi tolkar UFC-presidenten Dana White rätt kommer irländaren aldrig mer att gå in i en UFC-bur. Någon måtta på galenskapen får det trots allt vara i den professionella kampsporten.

Lämna en kommentar

3
3
4