Yrsa Sandins tankar kring MMA-EM och den kommande matchen

Under årets MMA-EM plockade Allstars-fightern Yrsa Sandin hem guldmedaljen i sin viktklass. Hon lottades direkt till final och fick möta Kampsportsstadions Sandra Meneses, det blev ett spännande Stockholmsderby som Sandin avslutade genom submission, RNC (Rare Naked Choke). Jag träffade en glad träningssugen Sandin på hennes hemmaklubb Allstars dagen efter hon kommit hem från Rom, Italien.

Sandin bytte om och klev in på mattan där Sirwan Kakai stod redo att instruera kvällens MMA-pass. Träningspasset varade i en timme och bjöd på mycket drillar både i stående och mark. I högtalarna spelas tung hip hop och den traditionella dojo-lukten infann sig även här på Allstars. Sandin säger att det är efter att hon börjat träna för Kakai som det börjat gå riktigt bra för henne.

– Sedan vi fick Sirwan så känner jag att det gått uppför, det har blivit så bra!

Det märks att Sandin tränat på klubben i några år och att hon är omtyckt av klubbkompisarna då flera av dem ropar “Champ” när de ser henne. I augusti har hon tränat på Allstars i fyra år och hon berättar att hon under tonåren tränade på Nexus när de höll till i Slussen. Hon åsamkade sig tyvärr en skada och hade ett uppehåll på fem år tills hon därefter började träna på Allstars. Efter träningspasset bytte Sundin om igen och vi gick upp till klubbens “kök” där vi slog oss ned vid ett bord och började prata om Rom och den kommande matchen i september.

Har du landat efter Rom?
– Jo, det känns så, nu känns det som vanligt igen och jag har saknat min träning.

Jag såg att du var ensam tjej under passet, är det ofta så?
– Vi har lite tjejer som kommer ibland men jag utgår alltid ifrån att jag kommer vara själv. Det är jättekul att det kommer tjejer men jag tävlar i 70 kg-klassen och de tjejer som är här väger kanske 52 kg.

– Ikväll körde jag ju med en kille som väger 85 kg men i vanliga fall är det bäst att hitta någon kille som väger typ 70 kg men jag har inget emot att köra med tyngre killar.

Sandin blev lottad direkt till final där hon fick möta Sandra Meneses som har sin klubbtillhörighet på Kampsportstadion i Stockholm. Sandin hade alltså bara ett tillfälle på sig att visa vad hon går för.

Kan du berätta om matchen och hur det var att möta en Stockholmsfighter?

– Jag har träffat henne någon gång innan men vi känner inte varandra, hon är från Kampsportsstadion vet jag men vi känner inte varandra. Hade hon varit en kompis hade det varit jobbigt att gå mot henne.

Sandin berättar att hon visste redan från början att chansen var stor att hon och Meneses skulle mötas eftersom att deras viktklass är rätt liten. Hon berättar vidare att hon inte hade någon intention att lära känna henne och att Meneses förmodligen kände likadant, eftersom Meneses inte direkt sträckte ut en hand.

Hur kändes det att gå direkt till final?
– Jag kände att nu måste jag prestera, jag har bara en chans. Jag vill inte förlora en match och få ett silver, då är det så att jag fått ett silver för att jag har förlorat och då har jag inte vunnit någonting.

Sandin berättar att hon känner av prestationsångest i sådana här situationer. Hon säger att hon kände att hon var tvungen att vinna därför att det fanns inget annat. Till en början i matchen presterade hon jättedåligt och visste inte vad som hände, säger Sandin. Trots att hon visste vad Meneses skulle göra gick hon ändå rakt in i det.

– Det är faktiskt ganska blankt. Jag glömmer bort matcher ganska direkt, jag vet att jag blev sparkad i huvudet för det har jag fått återberättat och alla har frågat om den satt, men det är inget jag minns. Jag har sett bilder på det men minns det ändå inte.

– Jag tror att det är någon adrenalinrush som gör att minnet sviker.

I rond två vände det för Sandin som nu avslutar matchen genom submission.

– Jag vet inte hur jag kom dit, jag är på hennes rygg och dom skriker “knäa knäa knäa!”, sen kommer jag in och får greppet men känslan är att det inte sitter trots att jag tar i allt vad jag har tills några börjar skrika att “hon sover!” vilket jag själv inte hade uppfattat.

– Jag kände att hon försökte slå mig i huvudet och jag undrade varför den inte sitter och sen hade hon tuppat av.

Gick det som förväntat?

– Jag går alltid in för att vinna, det som inte gick som förväntat var första ronden. Jag visste ju att hon skulle komma ut som en storm och att hon skulle svinga så det var inte meningen att jag skulle fastna i det som jag gjorde. Jag blev pressad mot buren. Jag blev även nedtagen, vilket jag aldrig blivit förut under en match.

– Jag fick nog lite prestationsångest och tappade gamet och så lät jag henne köra över mig. Tur att det är flera ronder.

Sandin går sin nästa match i Storbritannien på en gala vid namn Sparta Fight Series

– 7 September ska jag till England igen och tävla. En gala som heter Sparta Fight Series. Då blir det en returmatch mot min första motståndare jag mötte där, Caroline Fora från Frankrike. Hon är thaiboxare och förlorade vår förra match så hon kommer väl gå in för att mörda mig så det måste jag vara beredd på, säger Sandin skrattandes.

När Sandin mötte Fora 2018 gick de båda in i matchen som rätt okända fighters vilket blir en skillnad denna gång då Fora kommer att kliva in som underdog. Detta sätter dock större press på Sandin att prestera bäst och att gå hem med vinst. Sandin säger att även om det är större press på henne nu så älskar hon både galan och klubben hon ska träna på inför matchen, Sparta MMA.

– Jag har familj i Eastbourne där klubben ligger så jag har tränat där förut och jag känner att jag har klubben i ryggen inför matchen och det är skönt.

Sandin åker till Storbritannien om ungefär en månad och kommer att göra sig redo för match tillsammans med teamet från Sparta MMA.

Text: Jenny Svensson
Foto: Jenny Svensson