Pernilla har vunnit det mesta som är värt att vinna på den internationella scenen, i taekwondo, kick- och thaiboxning. Det som många kanske minns mest från hennes fantastiska karriär är WMC:s VM-titel 2006 (proffsvarianten) då hon besegrade Sindy Maricic, Australien inför ett kokande Globen.
Pernilla Johansson är kanske inte jättekändis för den stora sportpubliken i Sverige men inom kampsportsfamiljen är hon för alltid en grym fighterdrottning.
Det var ett tag sedan Pernilla var uppe i de stora fighterna men att 45-åringen fortfarande bär på en fantastisk vinnarinstinkt har vi fått se i Mästarnas Mästare.
Jag älskar att se filmbilderna från de olika mästarnas karriärer, det är något som får mig att bläddra i minnenas kammare. Jag älskar också MM:s avslutande rysare, nattduellen. Eftersom Pernilla kom sist efter de tre deltävlingarna i söndags hamnade hon i natthrillern.
I nattduellen ställdes hon mot fotbollsikonen Kim Källström. I en nattduell kan det gå hur som helst och det blev också en hård brottningskamp om ljusstavarna. Till slut stod Pernilla som vinnare med 2-1.
”Sjukt kul att vinna”, konstaterar Pernilla. Källström såg inte lika glad ut…
Vi kan glömma det där med att Mästarnas Mästare är på lek. När gamla sporthjältar drabbar samma vaknar segerglöden. Då står prestigen på spel. Då är det frågan om fight på lika villkor.
Pernilla Johansson är, precis som Jörgen Kruth, en fantastisk reklampelare för svensk kampsport och det ska bli superkul att följa hennes vidare äventyr i Mästarnas Mästare. Eftersom jag är allätare av all sport njuter jag av det mesta på idrottens träd. Sålunda njöt jag i fulla drag när Kim Källström plockade fram sitt bästa minne, VM-kvalmatchen borta mot Tyskland då 0-4 blev 4-4 och Kim Källström hoppade in och spelade en avgörande roll.
Det märks tydligt att deltagarna i Mästarnas Mästare trivs tillsammans och jag kan bara åter igen lyfta på vårluvan för SvT som bjuder på detta suveräna sport och underhållningsprogram. I år det 12 gången som SvT sänder Mästarnas Mästare. Stor del i succén tillskriver jag programledaren Micke Leijnegard, vars lugn och sympatiska framtoning smittar av sig på deltagarna. Micke har i en intervju öppnat för att han kanske drar sig tillbaka från sin roll i Mästarnas Mästare, men som tittare protesterar jag och hoppas att han fortsätter.
På grund av coronaeländet har det blivit en hel del tid framför TV:n och eftersom det inte finns något aktuellt sportutbud har det handlat om fighter bakåt i tiden och det kan också ha sin tjusning.
Galor och mästerskap pausar men våra kampsportare ligger sannerligen inte på latsidan. De tränar för fullt med siktet inställt på framtida fighter och medaljstrider.
Denna farsot har naturligtvis ett slut.
Låt oss hoppas att den annalkande våren och sommaren kan avnjutas i full frihet för de flesta.
Ha det gott mina vänner.
Lämna en kommentar
Du måste varainloggad för att skriva en kommentar