”50/50. På riktigt.” − Intervju med projektledaren Sara Wiggberg

SB&K | I början av 2020 inleddes projektet för att kartlägga jämställdheten mellan kvinnor och män inom Svenska Budo & Kampsportsförbundet och dess underförbund och distrikt. Nu är kartläggningen klar och rapporten finns publicerad här på hemsidan.

6 april 2021  |  Mats Lilja

Här finns kartläggningen.

Jämställdhetsprojektet presenterades här på budokampsport.se den 17 december 2019 (även om namnet senare ändrades). Samtidigt presenterades också Sara Wiggberg som projektledare och jämställdhetsstrateg.

− Jag kom i kontakt med SB&K för tre år sedan när jag på uppdrag av Riksidrottsförbundet höll i workshops kring jämställdhet och inkludering. På RF ledde jag under drygt två år jämställdhetssatsningen ”Det intensifierade jämställdhetsarbetet” och samlade på mig mycket kunskap kring idrottens jämställdhetsutmaningar, berättar hon.

Hennes tidigare erfarenheter av liknande uppdrag inom den svenska idrottsrörelsen gjorde henne klippt och skuren för rollen.

− Sedan har jag också under flera års tid jobbat med jämställdhet och ledarskap i flera olika branscher och har lärt mig att ”få saker att hända”, vilket blir en viktig sak i jämställdhetsarbete.

Projektet går sen i april förra året under namnet 50/50. På riktigt. Sara Wiggberg berättar hur arbetet har bedrivits.

− Det har varit ett väldigt intressant och lärorikt arbete. Vi tillsatte en arbetsgrupp vid projektets start bestående av olika representanter från SB&K, så tillsammans med gruppen har arbetet formats. Vi landade ganska snart i att en kartläggning var ett viktigt första steg eftersom det inte tidigare gjorts någon form av systematiskt jämställdhetsarbete inom förbundet. Jämställdhet väcker ofta både känslor och fördomar till liv och därför kan en konkret kartläggning av den egna verksamheten hjälpa till att börja prata fakta istället, säger hon.

Hur funkade det att samla in datan och tolka den?
− Alla som samlar in data vet att det kan vara en pärs emellanåt, haha. Det har överlag gått bra, men krävts lite specialinsatser kring vissa statistikuppgifter medan enkätsvaren gått relativt smidigt. Sedan krävs det lite erfarenhet för att tolka enkätdata ur ett jämställdhetsperspektiv.

− Även om en grupp människor säger att de uppfattar något som jämställt behöver det inte betyda att det är jämställt. Exempelvis kan man behöva bryta ner svaren på kön och se närmare på vilka det är som svarat. Vi har också genomfört intervjuer på grupp- och individnivå, vilket har varit ett bra komplement till siffror och enkätsvar. Det ger en möjlighet till en mer fördjupad bild.

Hur var arbetet med att sammanställa rapporten?
− Det är alltid en utmaning att begränsa sig, hellre för mycket än för lite tänker man ofta i början av ett rapportarbete. Men efterhand och med erfarenhet lär man sig att konsten är att försöka hålla sig till kärnan och inte skapa för många sidospår. Vi valde att fokusera på tre delar som vi tror ger en relativt heltäckande bild av jämställdheten inom förbundet;

1) Siffror och representation.
2) Enkät och dess svar.
3) Intervjumaterial för att tolka normer och kultur.

Vilka var de största utmaningarna?
− Utmaningarna har handlat om att förstå att det råder en bild av att verksamheten är jämställd och att många svar kretsade kring det. Men vid en fördjupad läsning kunde vi se att så ändå inte var fallet. Det kan råda en uppfattning eller känsla av att ”vi är jämställda”, men tittar man sedan på siffror eller lyssnar in särskilt kvinnors berättelser så framträder en mer komplicerad bild. Att förmedla och skildra det på ett nyanserat sätt har varit viktigt, men också en utmaning.

Nu när rapporten är klar − hur tycker du att den blev?
− Det är väl egentligen upp till andra att bedöma, men jag upplever att vi har gjort en genomarbetad och förhoppningsvis användbar rapport. Vi har försökt att både visa på fakta och diskutera upplevelser och exempel på erfarenheter. Det är ju första gången en sådan här kartläggning genomförs, så vi får se den som steg ett.

Hur hoppas du att den ska användas framöver?
− Jag hoppas att den både kan vara ett kunskapsunderlag för att ta jämställdhetsarbete vidare eller motivera till att starta upp ett jämställdhetsarbete. Men också att rapporten kan vara ett diskussionsunderlag och bidra till ett kanske mer modigt och större samtal kring frågan. Jämställdhet handlar inte bara om att det ska vara lika utan om hur svensk kampsport kan utvecklas på bästa sätt rent idrottsligt och verksamhetsmässigt.

Hur ska Svenska Budo & Kampsportsförbundet och dess underförbund och distrikt gå vidare med det här arbetet?
50/50. På riktigt. avslutas i juni i år och jag hoppas naturligtvis att SB&K fortsätter arbetet i en proaktiv riktning. Det vill säga att styrelse och kansli använder rapporten och dess rekommendationer för att fortsätta arbetet. På så sätt kan man både stötta och pusha underförbund och distrikt att ta tag i arbetet och vara en förebild för hur det kan göras. Förebilder och goda exempel är väldigt viktiga!

− Sedan kommer det också att skapas utbildningsinsatser inom förbundet för att höja kunskapsnivån och skapa motivation och blåslampa för att sätta igång.

Tror du att coronapandemin påverkar jämställdhetsarbetet i någon riktning?
− Eftersom pandemin har inneburit en stark påverkan på kampsporternas verksamhet och dagliga träning är det ett utmärkt läge att börja jobba med jämställdhet – för att skapa inkluderande miljöer som medlemmar både vill återvända till och nya medlemmar vill hitta till. Jämställdhet är inte ”en sak till” – det är ett arbete som ska integreras i de frågor som är aktuella och pågående.

Text: Mats Lilja
Foto: Privat

En kommentar

Lämna en kommentar

0
0
0